Lars Norén

Lars Norén har sedan mitten av 1980-talet kommit att bli en av Sveriges nationellt och internationellt mest spelade dramatiker. Hans pjäser har många gånger vållat debatt, men uppskattas av såväl publik som teaterkritiker. Norén är mycket produktiv och letar ständigt nya formspråk. Dialogen och det lyhört uppfattade samtalet kännetecknar hans dramatik.

Norén debuterade som lyriker, bara 19 år gammal, med Syrener, snöoch som dramatiker 1973 med Fursteslickaren. Lars Norén absoluta genombrott som dramatiker kom 1982 med den självbiografiskt färgadeNatten är dagens mor. Den följdes av Kaos är granne med Gud 1983. Med Personkrets 3:1 tar han steget ut ur familjen snäva krets och beger sig ut på Stockholms gator där de socialt utslagna håller till, de som saknar en röst i dagens Sverige.

I Sju Tre sökte Norén skildra en sällan sedd del av vårt samhälle; en sluten anstalt med interner som har begått grova brott. Pjäsen blev kritiserad, omdiskuterad och hårt debatterad då den till vissa delar innehöll dokumentära bitar ur internernas liv – och att de själva medverkade på scen.

I Skuggpojkarna, fortsätter Lars Norén skildra miljön och förutsättningarna på en sluten anstalt och ger den plats i det offentliga samtalet. Pjäsen November som hade premiär på Det Norske Teatret i Oslo 2001 i regi av Lars Norén handlar om döden. Formspråket har förändrats. Anslaget är drömmande, absurt, existentiellt. Temat återfinns också i enaktaren Kommer och försvinner som är en fragmentarisk, lågmäld och emellanåt mycket komisk konversation om livet och barndomen. Lars Noréns verk Stilla vatten är ytterligare en pjäs i serien med temat döden. Den hade urpremiär i Berlin i Noréns egen regi våren 2002 med titeln Tristano och har nu premiär i Sverige i en omarbetad version med titeln Stilla Vatten.

Foto Joakim Strömholm